alirwindband

God morgon runt om i Alir-land!

Terminen rullar vidare med sommartid (men visst är det LITE trögt?) och allt och i går kväll fick vi tillbaka Vår Käre Ledare efter ett par måndagars opasslighet.

Och inte nog med det; det blev trummelitrum också! Skönt att även ha Gunnar O tillbaka vid kaggarna - det blir liksom ett helt annat flyt när man får lite extra hjälp med takt och tempo. Några av oss - däribland undertecknad - har ju tillräckligt svårt ändå...

Sigge tog sig till och med före att hänga på Leif H-trenden att tuta lite skalor som inledning. Tänk hur det kan bli...

Två nya låtar blev det under aftonen "Visa vid vindens ängar", ni vet med tyllgardiner och träklangsflöjter eller vad det är, samt "Your are the sunshine of my life", vanligen hörd med kompositören själv, Stevie Wonder. Efter lite extra gnuggning på vissa partier kom vi i alla fall igenom båda låtarna om än med kryckor och mitella.

I övrigt tittade vi bl a också lite på "The shadow of your smile" 

innan luften var slut denna repafton.

Inom journalistiken har vi ett begrepp att "syna sig själv", vilket innebär att man kritiskt ska granska de texter man släpper ifrån sig. 

Detta är en av de första regler som de flesta journalister glömmer när de väl kommer ut i verkligheten (ja, en del kommer inte ens så långt utan hamnar på TV) vilket är trist eftersom det är ett avgörande moment för den fortsatta utvecklingen inom skrivandets ädla konst.

Nu är det också viktigt att "syna sig själv" inom andra färdighetsområden; musik i allmänhet och ensemblespel i synnerhet. 

Alir Wind Band har nu begåvats med det första riktigt genomarbetade tillfället att syna sig själv i och med att Lasse R i går kväll kom bubbandes med en hel kartong CD-inspelningar. Det handlar förstås om den tidigare aviserade plattan från vår bejublade konsert i Ljusne Folkets Hus och som enligt rykten (oklart från vilka) lär vara en given Svensktoppsetta så småningom.

Här har vi i alla händelser tillfälle att kritiskt granska oss själva och för att anknyta till ett känt citat från Shakespeares fatabur finns möjligen risken att beslutsamhetens friska rodnat raskt övergår till eftertankens kranka blekhet. Eller?

Nej - för 17; låt oss istället glädjas över vad vi gjort och vara stolta över att vi numera för det mesta i alla fall slutar (ungefär) samtidigt, att de flesta spelar samma låt samtidigt och att vi ligger åtminstone nära varandra i tonarterna.

Egentligen har vi ju kommit en ganska lång väg sedan vi började med "Tretonslåten" och de andra mästerverken en gång i tidernas begynnelse.

Minns ni vår första konsert, då vi kunde (nåja) fyra låtar eller något i den stilen? Som extranummer inför en extatisk publik på Teatern (det var företrädesvis anhöriga och andra inkommenderade) fick vi lov att köra en repris...

Kan det ha varit hösten 2004? Eller var det 2005?

Om det var 2004 är det kanske också snart dags för femårsjubileum, slår det mig plötsligt. Vad säger ni?

I övrigt hade styrelsen lite snabbmöte också i går kväll och vi beslutade bland annat att ta tag i bidragsansökan till Söderhamns kommun som ska vara inne i mitten av maj. Sigge har sedan årsmötet lovat att bearbeta ABF för någon form av stöd, men vi ska också försöka få till en ansökan till kommunen där styrelsen ska sätta ihop en verksamhetsplan för året. Vi får återkomma till detta.

Keep tuting!

Hälsningar

Håkan

God morgon alla muntra musikanter!

En ny vecka har randats och med den allt tidigare uppåtgående solen sprids livsglädjen allt längre in i våra djupfrysta kroppar. Våren gör visserligen halt av och till och kommenderar understundom två steg framåt och tre bakåt. Men har man varit med så länge som undertecknad vet man att till slut får kung Bore ge vika.

Kommande helg är det ju också dags att vrida klockan åt något håll (fråga mig inte vilket) eftersom vi övergår från vinter- till sommartid eller normaltid eller vad det nu kallas. Ett jämrans påfund är det under alla omständigheter, särskilt för såna som jag som aldrig håller reda på någonting...

Och visst känns det väl i kroppen att man gjort något med klockan? 

Eller hur? Det är NÅGOT som är konstigt!?

Lite lättare är det ju under alla förhållanden att uthärda den mörka årstiden när vi ha Alir Wind Band och igår kväll samlades vi under Leifs ledning då Vår Käre Ledare var förhindrad att hålla i oss. Vi vet ju att Leif är en föredömlig ersättare till Sigge och efter en sedvanlig "Leif-upptakt" med ett par skalor fram och tillbaka kunde vi tuta igång med lite av varje -String of pearls, John Williams-trilogin tog det mesta av tiden denna afton.

Det beslutades också i går kväll att säga ja till spelningen i Lynäs lördagen den 13 juni. Ett par tutare har redan förklarat att de tyvärr inte har möjlighet att delta just då, men bland de (något glesa) leden på måndagskvällen var det ingen som var emot. Så den veckan kan vi först glädja publikum i Norrala onsdagen 10 juni och sedan Bergviksfolket lördagen 13 juni. Det blir en vecka, det...!

För den som drabbas av abstinens mellan spelningarna kan vi också berätta att CD-inspelningen från Ljusnegiget nu ligger klar. Genom den kan vi nu lyssna på oss själva precis när vi vill! Självcentreringen kommer att nå nya och tidigare fullständigt oanade höjder.

Lasse Rickardt som administrerar plattan kommer att ha plattor med sig vid nästa träff, måndagen 30 mars. Kostnaden landade på 80,00 kr/st och Lasse vädjar till alla spekulanter att ha jämna slantar med sig på måndag!

Då ses vi snart igen - och kom nu inte för sent, eller för tidigt, eller vad det blir om man missar det här med klockan i helgen...

Eder ödmjuke tjänare

Håkan

God tisdag på er alla!

Tomhet.

Det är vad man känner en tisdag som denna - utan vår trevliga repstund på måndagskvällen.

Redan i går eftermiddag började abstinensen göra sig påmind: inget rep i kväll!

Hur skulle det gå?

Man fick ta fram noter och lur på egen hand och tuta lite vemodiga trudelutter. Men inte ens vid kaffepausen kunde den speciella Alirkänslan uppammas. Det hjälpte inte ens med ett tröstwienerbröd. 

Kanhända en rejäl bamsekonjak hade kunnat sprida lite ljus över tillvaron men - näää...

Det blir som alt-Benny brukar säga  "att bita ihop och försöka klara sig till nästa övning..."

Redan nu, när det är en dag mindre kvar till måndag kväll känns det som att tomheten kanske, kanske börjar flykta. Vid horisonten kan anas

- men inte mer - konturerna av Musikskolekomplexet; linjer som dag för dag kommer att bli allt mer stringenta för att på måndag åter erbjuda lycksalighetens portar där vi åter får kasta oss över åtton- och sextondelar i String of Pearls eller stå stilla (och nästan spela

baklänges) i ett långsamt John Williams-parti. Men framförallt: att få träffas igen och njuta av den helhet som en (någorlunda) ren ton kan åstadkomma när sisådär 20 damer och herrar gör sitt bästa för att överrösta grannen.

Med andra ord tror jag att vi alla ser fram emot måndag igen.

Men innan dess går det ju faktiskt att få njuta av härlig musik med Vår Käre Ledare inblandad: musiklärarna i södra Hälsingland samlas nämligen för tre Count Basie-konserter i veckan. Redan onsdag kväll är det dags i vår replokal Röda Rummet, på torsdag framträder de på Scandic Hotel i Bollnäs och slutligen på fredag vid värdshuset uti Alfta.

Och så väntar vi förstås på CD-inspelningen från Ljusne.

Dessutom känns det som vår i luften.

Så, vid närmare eftertanke finns det ju också en del att glädjas över mitt i all tomhet...

Hälsningar

Håkan

God morgon alla musikanter!

Vilken spelning det blev! Jag tänker förstås på framträdandet i Ljusne Folkets Hus i söndags. En veritabel succé där vi hjälpte Ljusne Folkets Hus-förening till nära 10 000 kronors förstärkning av föreningskassan sedan man sålt ut hela biljetthäftet. Jag känner verkligen för dem som inte hade möjlighet att delta - det var högst angenämt att känna den värme och gensvar som publikum bjöd oss på scenen och det hade vi också mer än gärna unnat alla i AWB.

För mig personligen var det ett roligt återseende (eller ska jag säga bitterljuvt; den speciella och mycket svenska känsla som en avlägsen släkting på besök från sitt hemland USA efter att ha hört en del svensk folkmusik en gång beskrev som "moll-7", d v s ett vemodigt mollackord, försett med en knorr! Prova själv - lägg exempelvis ett g- mollackord på närmaste piano eller gitarr och foga till tonen F så förstår ni vad jag menar).

Men åter till Ljusne - den här scenen var jag sålunda en flitig gäst på för sådär 40 och några år sedan då jag satte upp revyer och skådespel av olika utföranden (och kvalitet, ska sägas). I lokalerna i övrigt har jag tillbringat otaliga lördagskvällar då Ljusne Folkets Hus var den stora publikmagneten i distriktet med de ledande dansorkestrarna i ett till synes aldrig sinande följe. De årliga vokalisttävlingarna lockade deltagare och publik från hela Södra Norrland och jurymedlemmar engagerades ur lokal och nationell musikelit.

Och minsann - i saxofonraden i söndags eftermiddag fanns ju också en av de som verkligen varit med om allt detta; Tenor-Janne Larsson som har ett gediget dansbandsförflutet har inte minst tillsammans med den i sammanhanget smått legendariske Sune "Kulan" Holm (Hjalles orkester, innan han startade eget) beträtt tiljorna i Ljusnefolkan för både danskvällar och traditionella julgransplundringar. Det har blivit några små grodor och raskande rävar varvat med små- och storband till danspublikens stora glädje!

Nu var vi förvisso några unga och förhoppningsfulla Ljusnebor som på den tiden inte var så särskilt intresserade av dansen just, men det fanns ju annan Folkanglädje dessa aftnar, inte minst på den dunkelt belysta läktaren - men jag besparar er alla detaljer...

Vår spelning söndags blev i alla händelser mycket bra, i synnerhet i jämförelse med den uppvärmning vi klarade av timmen innan. Kvaliteten höjdes avsevärt när vi kom i skarpt läge och vi nöjer oss med att konstatera att tur var väl det.

Hela söndagskonserten finns dessbättre inspelad och kan distribueras på CD-skiva till alla intresserade. Ett utmärkt tillfälle att höra hur alla andra hör oss...

Du som ännu inte antecknat dig för ett exemplar men gärna vill ha en eller fler skivor, kan meddela Lasse Rickardt som har kontakt med ansvarig ljudtekniker. Priset antas hamna på 50-75 kr/st.

Så träffades vi åter i går kväll för ordinarie repetition som vanligt under ledning av Sigge. Vi nötte rejält med filmmusik i form av John Williams-låtarna plus lite extra gnuggning på String of pearls. Jodå, det tar sig nog så småningom!

Ytterligare en spelning är också aktuell - om det passar med sommarlov och andra åtaganden i början av sommaren. Det är Lynäs sommarhem som gärna vill se oss samlade och tutande lördagen den 13 juni om aftonen. 

Går det? Fundera så kan vi stämma av nästa gång vi träffas, vilket blir först 23 mars eftersom det är repfritt 16 mars.

I sammanhanget passar jag också på att påminna om redan bokade spelningen i Norrala samma vecka, nämligen onsdagen 10 juni - men det visste ni ju redan om!

Slutligen bara ett konserttips till 18 mars. Anledningen till att vi inte repar måndagen den vecka är bl a att musiklärarna har en vecka för sig själva - dock inte mer isolerat än att man arrangerar en konsertafton i Count Basie-stil. Kolla med Musikskolan för närmare upplysningar och se fram emot skönt Basiegung som surrogat till musiktarmen när vi nu inte får tuta tillsammans förrän om nära nog två veckor!

Eder ödmjuke tjänare

Håkan

God fredag på er alla!

Många åtnjuter de sista skälvande minuterna av årets sportlov.

Obevekligt rör sig tiden framåt - märkligt nog med olika hastighet, gärna beroende på ens egen ålder, vad man sysslar med för tillfället och en rad andra parametrar. När man var tio år och väntade på att portarna till söndagens matinéföreställning på Saga-bio i Ljusne skulle slås upp kunde två timmar vara segare än två år.

Som sextioplussare i dag försvinner två år lika snabbt som två timmar och hastigheten ökar konstant. Hur ska det sluta? Ja, i och för sig, det vet vi ju - men att bromsa tiden, det är lika fåfängt som då, som tioåring, att försöka få den att gå snabbare.

Ändå är det samma tid vi talar om.

En del pratar om att det är hög tid att göra det och det. Men när är det låg tid, då?

Men vad är tid? Egentligen? Ett sätt att hålla reda på när vi ska repetera, gå till jobbet eller hur länge äggen ska koka på morgonen? 

Ja, men konkret? Tid kan vi inte ta på, inte äta eller dricka och vi kan inte se den annat än som ett avstånd mellan just nu och sedan.

Men därmed stänger vi filosofiska fönstret för denna gång. De existentiella spörsmålen får anstå ett tag till. Men det här med tid, att vänta och Ljusne har ju lite med helgens lilla övning att göra.

Ni har väl inte glömt bort spelningen i Ljusne Folkets Hus på söndag 8 mars (där det minsann också var bioföreställningar vid sidan av Sagabiografen, men bänkarna var avsevärt hårdare på Folkan jämfört med biograffåtöljerna på Saga. Å andra sidan var matinébiljetten några ören billigare på Folkan)?

Samling för samåkning och notställspackning sker som tidigare meddelats 14.45 på söndag (ja, det är tur att vi har hackat sönder tillvaron i timmar och minuter annars finge vi mäta solhöjden varje gång - och hur skulle vi lösa det här med väckarklocka? Och när det är mörkt? För att inte tala om armbandsuret?) vid Kulturskolan där Lage för befälet och ser till att allt fungerar väloljat och elegant.

Ha det nu bra till dess så ses vi på söndag eftermiddag!

Hälsningar

Håkan

Hej hopp i lurarna!

Sportlov eller inte - här kommer i alla fall lite heta bulletiner från eder ödmjuke tjänare...

En ledig måndagskväll lämnar  givetvis utrymme för några extra timmars övning som bra påslag på övriga tutstunder under tidsutdräkten från förra lördagen till kommande söndag.

För så vist ordnat är det: nu på söndag 8 mars 2009 är det inte bara Internationella kvinnodagen utan också Dagen D för vårt framträdande på Ljusne Folkets Hus med tillhörande musikkafé till förmån för föreningens fortsatta existens.

Låtlista finns utskickad sedan i förra veckan från Sigge och i övrigt gäller vad som tidigare meddelats:

Söndag 8 mars 2009

14.45

Samling vid Musikskolan för samordnad avfärd med notställ och allt till Ljusne. Lage har lovat att föra befälet över det hela och se till att allt och alla kommer med i proper ordning. De som då redan befinner sig i Ljusne (som jag själv, antagligen) ansluter förstås direkt till gamla "Folkan".

15.15

Beräknad ankomst till Ljusne Folkets Hus där vi lovats armstödslösa stolar i tillräckligt antal. Konserten kommer att äga rum i stora salen.

15.30-16.30

En stunds "upptutning" och genomgång av lämpliga passager ur repertoaren

17.00

Publikens otåliga stampande,  visslingar och rop dämpas genom att vår konsert kan inledas med September Song (påpassligt så här på vårkanten) De säkert hundratals ur publikum som inte fått plats inomhus samlas på parkeringen utanför där högtaleriförstärkt direktsändning från stora scenen erbjuds till reducerat pris. (Tror jag i alla fall.)

Så där ser det ut. Nu återstår bara att vi blir så många det bara är möjligt på söndag så att vi kan bjuda på en oförglömlig musikstund - det är jag övertygad om att ljusneborna kommer att sätta största värde på.

Väl mött på söndag!

Hälsningar

Håkan