17 mars 2009
God tisdag på er alla!
Tomhet.
Det är vad man känner en tisdag som denna - utan vår trevliga repstund på måndagskvällen.
Redan i går eftermiddag började abstinensen göra sig påmind: inget rep i kväll!
Hur skulle det gå?
Man fick ta fram noter och lur på egen hand och tuta lite vemodiga trudelutter. Men inte ens vid kaffepausen kunde den speciella Alirkänslan uppammas. Det hjälpte inte ens med ett tröstwienerbröd.
Kanhända en rejäl bamsekonjak hade kunnat sprida lite ljus över tillvaron men - näää...
Det blir som alt-Benny brukar säga "att bita ihop och försöka klara sig till nästa övning..."
Redan nu, när det är en dag mindre kvar till måndag kväll känns det som att tomheten kanske, kanske börjar flykta. Vid horisonten kan anas
- men inte mer - konturerna av Musikskolekomplexet; linjer som dag för dag kommer att bli allt mer stringenta för att på måndag åter erbjuda lycksalighetens portar där vi åter får kasta oss över åtton- och sextondelar i String of Pearls eller stå stilla (och nästan spela
baklänges) i ett långsamt John Williams-parti. Men framförallt: att få träffas igen och njuta av den helhet som en (någorlunda) ren ton kan åstadkomma när sisådär 20 damer och herrar gör sitt bästa för att överrösta grannen.
Med andra ord tror jag att vi alla ser fram emot måndag igen.
Men innan dess går det ju faktiskt att få njuta av härlig musik med Vår Käre Ledare inblandad: musiklärarna i södra Hälsingland samlas nämligen för tre Count Basie-konserter i veckan. Redan onsdag kväll är det dags i vår replokal Röda Rummet, på torsdag framträder de på Scandic Hotel i Bollnäs och slutligen på fredag vid värdshuset uti Alfta.
Och så väntar vi förstås på CD-inspelningen från Ljusne.
Dessutom känns det som vår i luften.
Så, vid närmare eftertanke finns det ju också en del att glädjas över mitt i all tomhet...
Hälsningar
Håkan
