alirwindband

Hallå, gott folk!

Bara för kontinuitetens skull känner jag behov av att även en spelfri lovvecka som denna göra mig hörd över nätet.

Det har ju redan hunnit bli fredag i påsklovet och det känns att måndagen kommer allt närmre - tack och lov! (Det är inte ofta man kan säga det om måndagar, men vi i tutingarnas täta led har ju den förmånen framför våra mindre lyckligt lottade medmänniskor.)

Jag utgår också från att den långa påskledigheten har givit många tillfällen till förkovrande på egen hand, med flitigt övande på särskilt svåra passager (sådana finns det ju alldeles för gott om).

Sedan sist har styrelsen också tagit sig före att utdela en "Enkel tulipan" till vår bastutande Magnus som ju tidigare i vinter blev stolt fader till en son - ett tilltag som Magnus via Tut-nytt vill skicka ett tack till alla Alirare.

- Gossen utvecklas snabbt och har redan visat prov på kommande brum; lungkapaciteten är det inget fel på, hälsar både far och mor som utlovar en kommande förstärkning i de bakre "grums"-leden.

Det kan också sägas att när frågan kom upp i styrelsen fanns inget prejudikat att vila sig på, men vi tyckte enhälligt att en blomsterkvast kunde vara passande när nu en av våra medlemmar gjort sitt för att trygga återväxten.

Först tänkte vi att det kanske BLIR ett nytt prejudikat och att vi riskerade att hamnade i rena blomstervågen för framtiden. Men, när vi tittat ut över församlingen, och främst den manliga delen, insåg vi att sista förbrukningsdatum nog var passerat på de flesta håll (det vill säga i detta avseende, och inget annat!) och att det var riskfritt att satsa på denna nya tradition.

Å andra sidan, skulle det (mot all förmodan) visa sig att styrelsen gjort en felbedömning är det ju bara att gratulera! Det uppväxande släktet är ju den framtid vi gamlingar ska vila på så all förstärkning måste hälsas med tillfredsställelse.

Mer tulpaner till folket!

Nej, nu är det dags att damma av notpärmen, olja igång ventiler och klaffar (eller vad man nu gör?) och samla sig för måndagskvällens återseende.

Visst har vi det bra?

Hälsningar

Håkan