21 april
Ny vecka, nya insatser och nya tag!
Så är vi igång igen efter påskuppehållet och måndagskvällens övningsstund förflöt i tämligen kända och väl invanda notspår. Lite gammalt och lite nyare där Vår Käre Ledare med sedvanlig ömsom len och ömsom mindre len hand och pinne tog oss genom den odyssé som utgörs av notskriftkonstens yttersta prövningar.
Det stod strax helt klart att tretakt i form av Blommornas vals ur Nötknäpparsviten inte gör sig så där alldeles bra utan rejält brak i basen. Det blir liksom lite för lätt i gumpen, så att säga. Men strax hoppas vi att ha baspojkar som baryton-Lage och tuba-Magnus på plats för att bistå i det tyngre artilleriet. Vi i tenortutet bekänner oss väl också till "grumset" tillsammans med ytterligare deltagare på sådana lurar som har lite grövre kaliber men även vi kände förstås att ett-slagen i valstakten helst bör vara i nivå med minst källaren.
Och apropå grövre rör, kommer det för mig (det gör det ju ofta) en anekdot från dåvarande Ljusne Mekaniska Verkstad. Och sann är den förstås (fattas bara annat). Det här utspelade sig någon gång i slutet av 1950-talet då mannarna (det var en klart mansdominerad arbetsplats kan jag lova) en stekhet sensommardag strax gärna slurkade sötma (det blev en hastigt påkommen poetisk omskrivning för vatten i läget så man är så törstig att till och med vatten får duga) så det stod härliga till. En av mannarna, gemenligen kallad Kalan, fångade "schenjörns" (det är ingenjörn, det) intresse som efter att en liten stund ha betraktat Kalans glupska förtäring under en vilt forsande kran kommenterade:
- Jaha du Kalan, det är till att vara törstig?
Kalan tittade upp med plaskvått ansikte och kisade mot överheten:
- Jo, men det skulle vara grövre rör och öl!
För de som var förhindrade att delta i måndagens övningsträff kan också berättas att Jerry hade ett ovanligt mjukt handlag med trumpetventilerna under kvällen. Man rakt undrade vad som föranledde detta? En okulärbesiktning av hans tentakler visade en vackert med skinande vit gasväv omlindat finger som innebar ett plötsligt mycket försiktigt tryckande. Under bandaget gömde sig (enligt okontrollerad
uppgift) ett större antal suturer (det är stygn det, för er obildade och icke sjukvårdskunniga barbarer) vilka sin tur härrörde (fortfarande enligt okontrollerade uppgifter) från en smärre malör vid någon slags hjulfirande med bilen. Hur det nu gick till? Men spelfingret var i alla fall räddat och efter några veckors konvalescens var nu både Jerry och finger i någorlunda kondition på nytt. Snart åker väl bandaget av och så är allt som vanligt igen...
Som vanligt är det kanske inte riktigt för undertecknad instundande måndagskväll, eftersom jag preliminärt kommer att vistas i Umeå nästa helg och återvänder enligt planerna inte förrän sent på måndag. Jag tar tuten med mig och försöker titta in om det är så att det mot all förmodan stämmer med tiden. Annars blir nästa gång vi ses för min del
4 maj och då vill jag redan nu flagga för att vi anävnder kafferasten till ett litet styrelsemöte - kom ihåg det nu, alla goda styrelseledamöter. Bland annat ska vi titta på verksamhetsplanering som underlag till en ansökan om aktivitetsstöd. Jag hoppas att Gunnar R har möjlighet att känna sig adjungerad för att dela med sig av sina outtömliga kunskaper inom området att söka kommunalt kulturbidrag...?
Vilka som är ledamöter? Ja, kallas görs härmed Karin, Renske, Benny och Rolf!
Hälsningar
Håkan
